Mormor..jag ville säga så mycket till dig,

Saknar dig MorMor.
Det var fem år sedan du lämnade mig,
När du dog,
Dog jag.
Du var inte en kvinna,
Du var en Ängel.
Alla i byn hatade mig för att de ansåg mig vara ond.
Jag var sjuk,
Fick inte äta glass,
Trots det köpte du glass till mig,
Du fick mig att le.
Mormor...i min själ lever du fortfarande,
Jag kan inte förlåta mig själv att jag hade en viktig tentamen,
Syster och mor åkte direkt till byn,
Vill bara att du ska veta att jag klarade tentamen.
Än idag förstår jag inte varför just jag var din ögonsten,
Ditt favoritbarnbarn,
Sen din bortgång har jag bara varit ett klantarsel.
Jag behandlar mina nära och kära som skit.
Jag är så vilsen mormor,
Jag klarar inte ens se bilder av dig,
Jag skäms,
Skammen plågar mig,
Vill du veta varför jag inte åker tillbaka?
För att du fortfarande finns nånstans hos mig.
Jag kan inte åka tillbaka,
Jag klarar inte verkligheten - faktumet att du....

Du var alltid stolt över mig.

Du skulle bara veta...

Jag minns körsbärsträdet,
"Vår" lilla stuga,
Din grönsaksodling,
Hur du alltid skyddade mig,
Trots att jag gjorde ondskefulla saker,

Du skyddade mig alltid från demonerna,
Dom är tillbaka.

Fan....
Tårarna rinner,
Kan knappt se vad jag skriver.

Jag klarar inte mer..
Det känns jobbigt,
Snälla mormor,
Tala till mig,
Hjälp mig.


Älskar Dig så JÄVLA mycket.